JBIEBERNOVELL

Nicole somnade före mig idag med. Jag skulle precis somna när Chaz öppnade försiktigt dörren.
"jag har ordnat en sak" sa han och log. Jag satte mig upp och visade att han skulle fortsätta.
"Vi tre ska fara och hälsa på Justin i New York när han har sin konsert där, fast han vet ingenting" Jag lös upp som en sol och kunde inte sluta le. Chaz gick glatt ut ut rummet och jag somnade med ett leende på läpparna.'

---

Abbie's perspektiv
En månad senare.

" Kom igen, vi ska vara borta i en vecka! Du kommer komma tillbaka! " Ropade Chaz bakom mig när vi stod och väntade på henne i hallen.
" Men det är bara det att, jag kommer sakna sängen så mycket! " ropade hon från övervåningen. Jag suckade.
" Taxin väntar och om inte du kommer ner hit om tio sekunder så puttar jag ner dig! " skrek jag surt och jag hörde hur väkan började studsa nerför trappan. Hon hatade när jag blev sur, eller hotade henne.

Plan från Toronto till New York lyfter om.. 35 minuter. Hördes det högt i högtalarna. Jag vände mig till Chaz.
" Visst skulle Caitlin, Ryan och Chris också med? " Chaz nickade.
" men dem skulle ta en annan taxi så de sa att vi ses på planet. " Jag nickade och så fortsatte vi mot våran gate. Om ungefär ett dygn skulle jag vara i Justins famn.

Kära dagbok, nu har vi åkt halva tiden. Det är mitt i natten och jag kan inte sova, men alla andra kan. Så jag vlade att plocka upp dig och skriva lite. Jag har saknat Justin något enormt och jag längtar tills jag kan hålla hans hand igen. Vi ska överraska honom och jag kan knappt hålla mig, jag vill smsa honom och säga att jag är påväg men jag får inte... Fast det händer fortfarande ibland, fast väldig sällan att jag tänker tillbaka på vad jag och Harry hade. Men Justin är 100 gånger bättre. han är den ända, och jag menar det. Nu känner jag hur ögonlocken blir tyngre, skriver imorgon. xoxo, Abbie.

" Abbie, vi ska landa. Vakna nu! " Hörde jag långt bort i mina tankar. En hård smäll mot min arm och jag vakna till liv.
" aj, det var väl onödigt! " sa jag och tog mig för armen. Nicole och Chaz skratta.
" Vi ska landa så ryck upp dig. " sa gnuggade mig i ögonen och kollade ut, gud vad fint det är.

Jag slängde av mig skorna och dumpade väskan, det första jag var tvungen att göra i hotellrumemt var att slänga mig i sängen. Nicole var jättenära efter och jag slängde mig på höger sidan och hon vänster. Både vi två suckade härligt.
" Äntligen är vi framme! " sa hon och jag nickade glatt.
" Så, en sak jag inte har berättat som ingen vet om förutom Ryan är att Justin bor i samma korridor som oss. "
" Du driver? " sa jag och tappade nästan hakan. Han plockade upp en nyckel från fickan och vinglade den på fingret.
" Är det vad jag tr- "
" Japp. " sa han och började springa ut ur rummet och jag och Nicole sprang efter. Han sprang ut ur hotellrummet och in i ett annat, antagligen Justins. Men det var tomt, ingen där.
" Men vart är han då och hur fick du nyckeln? " frågade jag.
" Alfredo och han är ute på intervjuer så vi ska överraska honom. " Sa han glatt. jag och Nicole utbytte blickar och nickade. Sen kom de tre andra inspringades i rummet.
" Ryan började peka på alla. Chris, kylskåpet. Caitlin, film. Nicole, håll utkik. Chaz, fixa soffan. och Abbie du kan hjälpa alla. Okej, då kör vi! " alla började fixa med sina grejer och det kändes som om det var en film.

" han klev precis ut ur bilen! " ropar Nicole och slängde sig i soffan bredvid mig och jag kände att pulsen steg.
" Jag har filmen! " Ropade Caitlin och stoppade in Friends with benefits. Ryan och Chris bärde in en massa skålar med chips och godis och Chaz slängde en massa filtar och kuddar på oss. Nu satt alla på plats och vi spolade fram en bit i filmen så det såg ut som om vi hade kollat länge. Det började pilla på dörren och snart såg vi Justin bara stå där.
" Asså Justin du måste bara se den här filmen, så GRYM! " Sa Ryan och pekade på skärmen.
" vart har du varit, herregud vad lång tid en intervju tar. " sa Chaz och sucka.
" Ja, Abbie har varit skit orolig. " sa Nicole och log.
" Abbie?! " sa han och började le. jag kollade fram.
" japp Justin, du kan inte bara försvinna sådär! " sa jag och låtsades skälla ut honom. Han tog alla steg fram till soffan och kupade sina händer runt mina kinder.
" Gud vad jag har saknat dig! " sa han och hans bruna ögon lyste lycka.
" Och jag har saknat dig! " sa jag och vi möttes i en efterlängtad kyss.

---

Jag har inte mått så bra under den senaste tiden, med vänner osv men jag kämpar på. Här har ni ett gulligt kapitel. Förlåt för den långa väntan efter alla kapitel.

precis då hoppar Nicole in i rummet med en godispåse och läsk.
" Hej Justin! " säger hon och hoppar upp bredvid mig.
" hej Nic! " svarade han tillbaka.
" abbie, kan inte vi bjuda in Louis också? " frågade Nicole mig och jag kollade på Justin så att han skulle godkänna det.
" absolut, ringer upp honom direkt. " Starx därpå så ser vi Louis' ansikte på skärmen också och Liam poppar upp bredvi honom i samma ruta.
" Hejsan abbie, vi saknar er! " sa Liam medans både Lou och Nicole höll på att prata med varandra.
" Vi saknar er också Liam. Ni får komma hit i sommar. " sa jag och log.
" ja, och då när ni komemr hit får vi göra en låt tillsammans killar? " frågade Justin och de började prata om det och alla var riktigt uppspelta, jag och Nicole bara fortsatte och äta godis och njuta av tre snygga killar på våran skärm.

---

Killarna tackade ja till erbjudandet och vi höll på att snacka i, jag vet inte hur många timmar. Men många var det.
Klockan slog halv 1 på natten och alla loggade ut från Skype. Det kändes lite tråkigt, det var som att lämna dom på nytt. Jag tog upp min dagbok som låg på golvet och började skriva i den.

Kära dagbok. Justin har farit och allting känns så tomt utan honom. Hur ska jag klara mig i dessa månader helt ensam? Jag vet att Nicole har det jobbigt att Louis är långt borta, jag ser på henne att hon håller det inne varje dag, egentligen vill hon bara skrika. Precis som jag vill göra redan nu, och han har inte varit borta länge. Men vi får göra precis som vi gjorde idag, prata på skype så ofta vi bara kan. Justin har konsert i morgon och jag önskar han all bäst!

Jag kollade på det jag skrivit och kände att jag har blivit väldigt dålig på att skriva. Jag skriver ju varje dag, mina tankar, hur jag mår. Vad jag har gjort på dagarna. Men ändå..

Nicole hade redan somnat när jag kollade till vänster, så jag bestämde mig för att också somna.

Nästa morgon vaknade jag före Nicole, så jag gick ner till köket för att hämta något att äta.
"Godmorgon" sa Chaz och åt sin frukost.
"Oj, du skrämmde mig, jag såg dig inte" sa jag och fortsatte med min frukost.
"Du saknar Justin va?" sa han när jag satte mig ned vid honom.
"Mer än du anar" sa jag och började äta på min frukost. Han kollade på mig och log. Varför log han? Det var inget positivt..

Efter bara någon timme så vaknade Nicole och frågade om vi kunde dra ner på stan idag och jag nickade åt henne.

När Nicole ätit frukost och fixat till sig lite så tog vi bussen in till stan. Jag måste verkligen ta körkort..
Vi hoppade av bussen mitt i stan och började gå runt på några affärer.

"Ska vi gå och äta något?" Undrade Nicole och jag nickade åt henne. Vi gick in på subway och tog varsin kyckling macka. Vi satt där och pratade om verkligen allt. Det var länge sedan vi hade ett sånt här samtal med varandra. Efter allt pratande så kom det upp en tjej runt 11 års ålder vid oss.
"Skulle jag kunnde få ta en bild med dig?" frågade hon med världens gulligaste röst och leende. Jag blev chockad och nickade åt henne.
"Jag tycker du och Justin är jätte söta tillsammans" sa hon och sprang där i från. Jag log åt henne.
"Det där var oväntat" sa jag och satte mig ner.
"Det håller jag med om" sa Nicole och tog sin sista tugga av sin macka.

Efter flera timmars shopping kom vi båda hem med flera påsar av kläder, smycken och annat vi egentligen inte behövde.

Det hade blivit kväll igen och det var precis som igår. Skype med Justin och killarna. Justin berättade om sin konsert och alla lyssnade. Killarna berättade om sin dag. Jag berättade att en tjej kom och ville ta kort med mig, då började alla skratta. Jag minns fortfarande orden Justin sa "Det är därför du är den vackraste människan i världen" killarna och Nicole "aww"ade, jag blev bara generad.

Nicole somnade före mig idag med. Jag skulle precis somna när Chaz öppnade försiktigt dörren.
"jag har ordnat en sak" sa han och log. Jag satte mig upp och visade att han skulle fortsätta.
"Vi tre ska fara och hälsa på Justin i New York när han har sin konsert där, fast han vet ingenting" Jag lös upp som en sol och kunde inte sluta le. Chaz gick glatt ut ut rummet och jag somnade med ett leende på läpparna.'

---

Jag hade tänkt skriva i fredags, men var på begravning då. /Amanda

---

"Jag kommer sakna dig. Vi får prata varje dag" viskade han i mitt öra.
"Justin, vi måste gå nu!" skrek Kenny.
"Jag kommer vänta på dig" grät jag fram. Han kysste mig på munnen och försvann sedan med massa livvakter.

---

Abbie's perspektiv

Jag drog ut skeden ur munnen och vände mig i sängen så jag kollade på Nicole. Jag tog Ben & Jerry burken ur hennes hand och tog en sked som jag sedan började smälta i munnen.
" Så, nu är både din och min pojkvän borta, vad gör vi nu då? " sa Nicole, helt ärligt så hade vi knappt något liv när killarna från One Direction och Justin var borta. Vi kunde ju alltid hänga med Ryan, Chaz, Caitlin och Chris men vi hade hängt medn varandra varje dag.
" Jag vet inte, har du någon idé? " frågade jag henne. Hon skakade på huvudet. Det vart tyst.
" Hejdå jag drar med Ryan och Chirs och åker skateboard. Både jag och Nicole utbytte blickar. vi kunde ju inte ligga och slappa här hela dagen i sängen.
" VÄNTA! " Ropade vi i kör och putta varandra nerför trappan.
" Ja jag väntar, herregud det är inte så att det står en mördare på andra sidan dörren." sa han och skrattade åt oss som stod helt oskyldiga framför honom.
" Vi hänger med vänta där, ge oss fem minuter? " sa jag och han sucka, sedan nickade han och vi flög lika snabbt upp för trappan som vi hade gjort ner.

Jag satte på mig ett svart linnea och till det en röd och grå baseball jacka, byxorna fick bli vanliga svarta shorts. jag tog Chaz gamla skateboard som jag hade fått och sprang nerför trappan.
" Jag är klar! " sa jag och log, Han skrattade åt mig och puttade mig ut genom dörren.
" Skynda dig Nic! Killarna väntar. " man hörde hennes röst uppifrån trappan men inte vad hon hade sagt. sedan stod hon där med tublinne och vita shorts.
" Let's go! "  sa hon och hoppade nerför den lilla trappan.

" Herregud vad jag är törstig. " sa jag och satte mig bredvid Ryan.
" Jag med, ska vi gå och köpa? " frågade han, jag nicka.
" Hörni, vi drar bara och köper något att dricka. Be right back! " ropade vi och de gjorde tummen upp mot oss och så gick vi till närmsta affär.
" Juste jag och Justin skypade igår, jag skulle hälsa till dig at du skulle logga in ikväll från honom. " sa Ryan och jag nicka tills jag på kom att jag inte hade skype.
" Men jag har inget skypekonto? " sa jag och vart lite ledsen, hur skulle jag då göra.
" Men låna chaz's han har både kamera, mic och ett konto plus att Justin redan är inlagd. " Jag vart gladare och hittade precis  drickan jag ville ha.
" Redbull, smart val Abbie. " Sa han och började skratta, jag kollade oförstoende på honom.
" vad? "
" Nej bara började tänka på videon Chris och Justin gjorde med Redbull's. Kom så går vi tillbaka till de andra. " sa han och fortsatte skratta.

Sent på kvällen hade jag snott Chaz's dator och loggat in på skype. jag väntade bara på att klockan skulle bli 12 och Justin skulle logga in. Helt pltösligt började datorn låta och det stod justin Biebz is calling you över hela skärmen. jag klickade på den gröna knappen och hans ansikte syntes.
" Hej Shawty " sa han och log stort. Jag log ännu mer.
" Hej Biebz " sa jag för att reta honom.
" Mobbas inte, den är gammal. " sa han och jag skrattade mer. När det vart tyst efter skrattat satt vi bara och kollade på varandra.
" jag saknar dig. " sa jag och han log lite snett neråt.
" Jag saknar dig också Abbie. " det fick mig att le stort. han bet sig i läppen och jag började undra varför han gjord det hela tiden.
" Varför biter du dig alltid i läppen? " frågade jag honom. han skratta igen.
" Vill du verkligen veta? " fråga han.
" Ja, annars skulle jag väl inte frågat. " sa jag lite kaxigt.
" jag gör det varje gång jag ser en vacker eller snygg tjej. " jag rodna lite men försökte att inte visa det.
" och vad är jag av dem två då, vacker eller snygg? " jag satte mig bekvämt medans jag vänta påatt han skulle svara.
" Båda. " sa han självsäkert.

precis då hoppar Nicole in i rummet med en godispåse och läsk.
" Hej Justin! " säger hon och hoppar upp bredvid mig.
" hej Nic! " svarade han tillbaka.
" abbie, kan inte vi bjuda in Louis också? " frågade Nicole mig och jag kollade på Justin så att han skulle godkänna det.
" absolut, ringer upp honom direkt. " Starx därpå så ser vi Louis' ansikte på skärmen också och Liam poppar upp bredvi honom i samma ruta.
" Hejsan abbie, vi saknar er! " sa Liam medans både Lou och Nicole höll på att prata med varandra.
" Vi saknar er också Liam. Ni får komma hit i sommar. " sa jag och log.
" ja, och då när ni komemr hit får vi göra en låt tillsammans killar? " frågade Justin och de började prata om det och alla var riktigt uppspelta, jag och Nicole bara fortsatte och äta godis och njuta av tre snygga killar på våran skärm.

---

Åker till spanien imorgon klockan 6 från Arlanda så jag kommer inte kunna skriva förns på Måndag eller Tisdag skulle jag tro. Men hoppas ni gillar den. Puss.

Planet skulle precislyfta och jag lutade mitt huvud mot Justins axel.
" ska du somna? " frågade han mig och jag kollade upp på honom och nicka.
" okej, sov gott hjärtat. " men med dem orden i huvudet kunde jag inte somna.
" Justin? " sa jag och han kollade på mig, jag såg att hans ögon lyssnade.
" jag vill att du och jag blir, ja du vet... " sa jag och visste inte hur jag skulle formulera mig.
" jag med. " sa han kortfattat och jag såg verkligen hur han menade det han sa. Han log mot mig och kysste mig, mjukt, och utan någon tunga. Bara en perfekt kyss som man vet att man kommer få igen. Den här killen fick verkligen mitt hjärta att hoppa över några slag.

---

Efter Justin kysst mig hade jag glömt bort allt det vi gjort idag. Jag var både glad och ledsen över att se huset och gå till kyrkogården,jag tror nog alla skulle känna så.

Hela flyg resan hem så sov jag. Jag hade tydligen somnat på Justins axel, så jag hade väldigt ont i nacken. Men det brydde jag mig inte om, för jag var nog en av dom gladaste tjejerna på jorden.

När vi alla äntligen kommit hem igen så blev jag ännu gladare. Jag hade faktiskt saknat detta ställe även fast vi bara var borta i någon dag. Men detta är mitt hem nu. Först var det svårt att acceptera, men inte längre.

"Ska jag bära upp din väska?" Undrade Justin och kollade på mig med dom vackraste ögonen i världen.
"Ja tack" sa jag och gick in till vardagsrummet med Nicole vid min sida.
"Hört något från Louis?" Undrade jag när vi satt oss ner i soffan.
"Vi har smsat och så.. Men jag saknar honom" sa hon och kollade ner. Jag strök henne på ryggen och log mot henne.
"Ni kommer ses snart igen, jag lovar"

Dagarna gick, jag, Nicole och Chaz var i skolan varje dag, sen efter skolan var vi med Justin. Samma sak varje dag. Fast vi hade ändå alltid roligt med varandra. Justin hade faktiskt kysst mig flera gånger, vilket jag var glad över.

Två veckor senare kunde inte Justin träffa oss på kvällen för att han skulle på något super viktigt möte. Och sen, dagen efter..

"Jag måste berätta något för er" sa Justin och kollade på oss alla tre. Vi kollade på varandra konstigt och nickade.
"Jag ska ut på Tour" sa han och kollade ner i marken.
"Vad kul" sa vi alla tre.
"Ja, men vi kommer inte kunna ses på flera månader" han kollade ner i backen igen.
"Varför inte?" undrade jag.
"Touren kommer att vara i 6 månader och det är bara några dagar jag är ledig" Det blev tyst, ingen sa något på en lång stund.
"När åker du?" undrade Chaz.
"Om en vecka"

En vecka hade gått riktigt fort. Hur skulle jag klara av att säga hej då till Justin på en vecka? Nu när allting blivit bra mellan oss och jag känner att det funkar så ska han fara iväg. Men det är hans liv. Jag förstår honom precis, det är hans dröm att göra det han gör. Hoppas han inte träffar någon annan tjej medans han är borta.

När vi alla stog på flygplatsen och skulle säga hej då till Justin kände det som att mitt hjärta gick sönder. Jag kramade om honom hårt, gav honom massa kyssar.
"Jag kommer sakna dig. Vi får prata varje dag" viskade han i mitt öra.
"Justin, vi måste gå nu!" skrek Kenny.
"Jag kommer vänta på dig" grät jag fram. Han kysste mig på munnen och försvann sedan med massa livvakter.

---

Hur kort och hur dåligt som helst. Förlåt för det. Sen är det nog världens sämsta uppdatering här...Men huuuur kommer det gå nu när Justin ska bort i 6 månader. Kommer dom hålla kontakten eller vaaaddd??? ;)
/Amanda

Justin, Chaz och Nicole kom in i stallet och kollade sig runt.
"Välkommen hem syster, välkommen hem" sa jag och kollade runt.

---

Abbies perspektiv

Jag spände min tofs en aning, det gjorde mig lite nervös att vara här. Som att gå tillbaka till gammal tid och om jag var här för länge, så kanske vi skulle fastna här igen leva om allt som hade hänt den där hemska natten och sen få skapa ny framtid och glömma alla, Justin, Chaz, Liam, Ryan, Caitlin, Louis och alla de andra. Men det fick mig också att bli så trygg, så lugn. Som om mina föräldrar faktiskt var här, nära mig och kunde hur lätt viska i mitt öra Jag älskar dig, Abbie... Det var nog dt som skrämde mig... Jag gick längst spiltorna, tre stycken. Så stanna jag vid väggen vid sadelkammaren. Då satt alla familjens foton. En bild på mig och Nicole när vi kastar löv, den är precis utanför hagen där StarStruck hade sprungit. Fotot fokuserade på Nicole medans jag stod lite åt sidan och log busigt. Mina ögon vandrade vidare till fotot på alla i familjen, Pappa i mitten bredvid mamma och höll om mig, framför oss stod Nicole.... Jag fick en liten tår i ögat.

jag gick ut till hagen och lutade mig mot stängslet. Egentligen stod jag bara där för att vänta på att Starstruck skulle komma och smöra för att få morötter, men han kom inte.
" Abbie? " Jag vände mig om, där stod Justin. Jag vände mig om igen och kolalde på gräset, det var fortfarande grönt oh såg precis likadant ut. Han kom upp och ställde sig bredvid mig och la ena handen över min rygg och höften.
" allt ser likadant ut. " sa jag lyssnade på när fåglarna visslade.
" men det är inte likadant längre, du har ett nytt liv nu och kan gå vidare och låta det förflutna vara " sa Justin och smekte min rygg.
" jag vet men det gör så....ont. Som att strunt i sina föräldrar. "
" De visste att ni älskade dem. " sa han igen och försökte få ögonkontakt med mig, jag vände mitt huvud lite och kolalde in i dem där bruna ögonen. men hans ögon vandrade snabbt iväg någon annanstans. Jag vände mig om och såg Nicole sitta och gråta i gräset lite längre bort. Jag vände mig om till Justin och sa till honom med en blick vad jag ville han nickade och så sprang jag iväg till Nicole men saktade snabbt in när jag närmade mig henne.

Justins perspektiv

Jag såg hur hon sprang mot sin syster, det här var tungt. Till och med jag kände mig helt nere av att kolla på det nerbrända huset. Jag gick in i stallet igen och ställde mig framför väggen där alla foton var som jag såg att Abbie hae kollat på. Den bilden som jag gillade mest var den när Abbie fyllde tio och skulle precis blåsa ut alla ljus. Jag gick in i dörren precis bredvid alla foton och klev in i ett smutsigt rum som fick mig att börja hosta fört. Men jag såg snabbt att det hängde en sadel. Jag förstod att hon verkligen bara hade varit tvungen att springa ifrån henne sliv. På tre sekunder för att själva inte bli nerbrända. jag kunde inte ens föreställa mig det, att bara på en minut behöva springa ifrån allt. Allt som hade någonsin hade betytt något för dem, familjen, hästen, vännerna, skolan....
" Nicole!? " det var Chaz och jag klev ut ur rummet och andades normalt igen.
" Dem är där ute, Abbie tröstar henne så det är lugnt. " Men jag såg direkt vad det var han reagera på, tröstar. Han vände sig om och började gå ut mot gräsmatten mn jag stoppade honom snabbt och tog tag i hans axel. Båda vi två såg hur dem satt och höll om varandra.
" låt dem vara själva, de ha rmyckeet att prata om." Han stannade upp och så stod vi där ett tag och kollade på dem.

Abbies perpspektiv

Vi satte oss i bilen och jag och Nicole satt i baksättet. Jag vände mig om för att få en sista syn på huset och tomten. det kändes så nära men ändå så himla långt borta. Nicoles hand höll jag hårt och jag såg att Justin kollade på oss genom bakspegeln. Vi var påväg till flygplatsen igen, för att åka hem. Ja, det var faktiskt mitt hem nu.

Planet skulle precislyfta och jag lutade mitt huvud mot Justins axel.
" ska du somna? " frågade han mig och jag kollade upp på honom och nicka.
" okej, sov gott hjärtat. " men med dem orden i huvudet kunde jag inte somna.
" Justin? " sa jag och han kollade på mig, jag såg att hans ögon lyssnade.
" jag vill att du och jag blir, ja du vet... " sa jag och visste inte hur jag skulle formulera mig.
" jag med. " sa han kortfattat och jag såg verkligen hur han menade det han sa. Han log mot mig och kysste mig, mjukt, och utan någon tunga. Bara en perfekt kyss som man vet att man kommer få igen. Den här killen fick verkligen mitt hjärta att hoppa över några slag.

---

Kort, jag vet. Dålig uppdatering, jag vet. men jag ska vara ärlig. Mitt uppdaterande på den här bloggen kommer vara USEL men jag kommer fortfarande blogga. Kram, Rebecca!

Postat av: brooklyn

De heter "jbiebernovell" för att de ska handla om justin bieber!! Inte one direction, de värsta som finns är one direction! Eran update suger och de handlar inte ens om justin som ni har sagt att de ska göra, era noveller var bra innan harry och liam och alla andra kom in. Jag hoppas att ni tar in de jag skriver nu för jag vill inte vara en hater, jag vill bara läsa en justin bieber novell som ni säger att de är men de är de inte. Just saying.

 

Svar: Hejsan, om du har läst fortsättningen av denna novell så kan du läsa att One Direction inte är med längre. Nepp, dom är just nu hemma i London och ska snart ut på tour. Sen är ju Nicole tillsammans med Louis så vi får se vad som händer mellan dom. Sen är Liam och Abbie bästavänner men kommer inte heller träffas? Occccch egentligen kan man ju bara tänka att dom är helt vanliga människor? Tänk om skrev om Liam och Louis som inte var från One Direction utan bara hette så, det skulle ju vara nästan samma sak om man tänker efter, för dom är ju vanliga människor precis som vi :)

Men som sagt, One Direction är borta nu för tillfället och kommer vara det ganska länge. Kanske kommer in något telefon samtal från dom då och då, men vi kommer inte att skriva om dom på länge :) Nu är det Justin igen, det var ju bara massa drama med One Direction.

/Amanda

" godnatt Abbie " svarade hon.

Kära dagbok, jag kan inte fatta att det gått mer än ett helt halv år sedan mamma och pappa dog, sedan vårat hus brann ner, sedan allting bara var borta, det känns som allting hände igår.
Justin och Chaz lovade mig och Nicole att vi skulle fara hem till Atlanta och hälsa på mamma och pappa idag. Så jag och Nicole har precis packat ner allting som vi behöver helgen.

Jag visste inte vad jag skulle skriva mer så jag la ner boken och började tänka på huset som vi bodde i. Det vita lilla huset på världens finaste bondgård. Starstuck, jag började tänka på min häst som försvann när allting började brinna. Han var den finaste hästen i hela universum, men blev galen när han såg att huset brann och försvann, ingen har sett honom sedan dess. Jag kollade på bilden som jag tog den sommaren, allting såg så naturligt ut, allting var perfekt då. Varför skulle detta egentligen hända oss? Var det gud som gav oss detta? Jag har aldrig trott på gud och kommer aldrig göra det. Fast när man tänker på det.. Jag har det bra? Jag har Justin, Chaz, Nicole och killarna i One Direction. Han kanske såg att detta skulle hända och mitt liv skulle bli mycket bättre? Bättre utan mina föräldrar, nej jag skulle inte tro det. Jag hatar gud, han har gjort mitt liv till ett helvete.
"Abbie, är du klar?" Mina tankar försvann och min blick vändes mot Nicoles. Jag nickade och reste mig upp.

Jag satte mig i bilden och drog upp mobilen från jackfickan. Det var en bild när Justin och Liam kysste mig på varsin kind, jag kunde inte sluta le.
"Hur mår du?" Undrade Justin och kollade på mig snabbt och sedan på vägen igen.
"Helt okej" sa jag och tryckte fram ett leende. Lögn, sanningen var att jag inte visste hur jag mådde.

Vi alla fyra satt nu på flygplanet och väntade på att det skulle starta. Flygvärdinnorna visade hur man skulle blåsa upp flytvästen ifall planet skulle krascha och hamna i vattnet. Jag kollade inte så noga för jag har redan sett det.

Vi hade tänkt åka buss eller tåg dit men det skulle ta evigheter, sen har jag och Nicole redan gjort det för ett tag sedan, då vi åkte buss över typ hela jorden bara för att komma till Chaz.

När vi äntligen satt fötterna på fast mark igen så var klockan 7 timmar framåt och redan kväll. Vi alla var ändå super trötta så vi tog en taxi in till stan och checkade in på ett hotell mitt i centrum. Det gav ingenting att vi packade upp så vi hoppade direkt i sängen.

Nästa morgon vaknade vi alla klockan 7 på morgonen.. jet lag. Men vi klev upp, fixade oss och drog sen ner och käkade frukost.
Efter vi ätit frukost bestämde vi oss för att ta bussen till kyrkogården. Så vi sprang ner till busshållsplatsen för att inte missa den och satte oss på bussen.

Efter vi åkt i 10 minuter och jag visste att vi snart var framme så började jag skaka och Justin kände det så han tog min hand och log mot mig, jag började också le och kände att jag började skaka mindre.
"Hur mår du?" Undrade Nicole "Rätt okej, själv?" sa jag och försökte le. Hon ryckte bara på axlarna och jag tittade ut igenom fönstret.

Kyrkogården.. vi hade inte varit där sedan begravningen. Vi alla fyra gick fram till dom två gravstenarna och bara kollade på dom, jag visste inte riktigt vad jag skulle göra, skulle jag prata med dom?
Justin och Chaz la blommor på gravstenarna och gick sedan iväg. Jag tog Nicole i handen och bara kollade.
"Hej mamma och pappa" började Nicole.
"Hej" sa jag ganska tyst och tänkte efter, kunde dom verkligen höra oss?
Allting flöt på och vi stog där och berättade om allting, om Chaz, Justin, killarna i London, allt drama. När vi berättade det var det som att dom stog brevid oss och verkligen lyssnade.

Efter att jag och Nicole suttit där i över en timme bestämde vi oss för att gå till vårat gammla hus som inte var så långt bort. Justin och Chaz frågade oss om det gick bra, vi nickade bara.

När vi gått ungedär en kvart in i skogen kunde man se det upp brända vita huset som det inte fanns så mycket kvar av. Jag sprang in på tomten och in i stallet där Starstruck brukade stå och bara kollade. Allting känns som att det var igår, att jag var med mamma och pappa, att jag red starstruck, jag har börjat tänka så mycket på senaste tiden.

Justin, Chaz och Nicole kom in i stallet och kollade sig runt.
"Välkommen hem syster, välkommen hem" sa jag och kollade runt.

---

Världens sämsta uppdatering, världens sämsta inlägg. Men blogg.se slutade funka i några dagar, fattar inte varför. Sen har jag varit borta hela veckan..
Sen har jag börjar på en 1Dnovell med en kompis, så för er som gillar 1D LÄS: http://fivethingsonebook.blogg.se
/Amanda

tidigare:

Han kom närmare mig och höll sedan sin arm runt mig medans han kollade på mig, faktiskt så kändes det helt okej.
Everyone else but you. Fortsatte alla sjunga till och med Nicole kom ut på scenen och sjöng med oss.
När låten var slut så skrek Harry
"ABBIE & NICOLE" och alla började skrika. Jag, Nicole och killarna sprang bak och lät Justin fortsätta.
"Wow, jag visste att du var bra. Men inte så bra" sa Zayn och alla höll med. Jag kände hur mina kinder blev röda och alla drog in mig i en gruppkram.

---

Abbies perspektiv

Vi alla stod på flyplatsen i London, nu skulle jag, Nicole och Justin åka tillbaka till Canada där vi hörde hemma. Tanken på att komma tillbaka till Chaz, Ryan, Caitlin och Chris värmde hela mig. Det kändes som om vi hade varit borta i evigheter. Jag gick fram till Niall och gav honom en varm kram och pussade honom lät på kinden. Han log mot mig.
" lova att smsa nu Abbie! " sa han och skratta lite.
" klart jag kommer, du får lova att ni kommer till canada snart " Han nicka så gick jag vidare till Zayn och gav honom en lika stor kram och en puss.
" ta det lugnt med tjejerna medans jag är borta " sa jag och blinka med ena ögat, han började rodna lite så kom jag till Harry... jag kramade honom och jag fick kämpa för att hålla tårarna tillbaka.
" ta hand om dig... " sa jag och pressade fram ett leende
" du med Abbie... " han log mot mig och ja såg att även han fick kämpa med tårarna.
" Lou! " sa jag och gav honom en gigantisk kram.
" du, nu måste du hålla tassarna borta från alla söta England tjejer och hålla dig till min syster "
" ajaj kapten! " sa han och kramade mig igen. Nu var jag framme vid Liam.Nu kom tårarna fram och dem bara fortsatte att rinna. Jag slängde mig i hans famn och drog in hans doft. Jag skulle sakna honom han som alltid fanns där för mig...
" du fattar inte hur mycket jag kommer sakna dig Liam.. " Han hade också tårar i ögonen.
" men hey du hoppas att det är någon tröst att jag kommer sakna dig lika mycket och att jag och killarna kommer till canada snart? " Jag skratta och han torkade bort mina tårar.

Vi sa hejdå så klev vi alla på planen Nicole grät hela vägen till planet men så kom Justin med sina skämt och vi skratta igen. Justin hade fxatså vi flög första klass, självklart var jag inte så förvånad. Justin tog tag i mina hand och pussade den mjukt.
" så är ni ihop igen? " frågade Nicole som satt på ena sidan av mig. Jag gav henne en blick att hålla käften. Hon vart tyst direkt.
" nej inte än, vi måste fixa allt annat som inte funkade förut " sa han och pussade mig på kinden. Det var som om han kunde läsa mina tankar. Vi landade efter 6 timmars flyg och när vi kom till flyplatsen var den helt tömd, vilket jag tyckte var mega konstigt skulle inte en massa paparazzis vara här? Vi ställde oss i den gigantiska salen som var knäpptyst.
" surprise! hoppade fyra väldigt bekanta personer fram.
" OMG! " skrek jag och släppte väskan och sprang in i Chaz famn först och kramade honom. Nu var jag hemma...

På vägen hem i bilen satt vi alla och sjöng med i låtarna då kommer what makes you beautiful upp och Nicole började stört gråta medans jag bara satt och kollade ner i mina händer.
" kan vi byta Kenny? " frågade Justin. Han bytte snabbt station då komemr baby upp istället. Justin börjar sjunga med sen sitter alla förutom Nicoel och sjunger med igen. När Justin och Nicole hade somnat eftersom vi hade åkt med morgonen planet så började jag och Chaz prata.
" så hur är det..? " frågade han försiktigt.
" bättre än vad jag trodde det skulle vara, men jag mår fortfarande sådär... "
" vet du vad? " Jag skakade hetsigt på huvudet.
" alla har saknat dig! "
" vi två har saknat er med, gud vad jag längtar till att komma hem! " Vi åkte i en timme tills vi var framme vid det gulliga lilla huset.

"Behöver du hjälp med att packa upp? " Jag vände mig om till Justin som stod i dörröppningen och nicka. Han tog tag i några tröjor och vek dem snyggt och la in i garderoben.
" Ska inte du åka till Atlanta snart? " frågade jag för att lätta upp stämingen.
" Nej inte på ett tag tänkte vara här nu, var ju borta jättemycket när du och jag inte höll kontakten... " Jag fick lite dåligt samvete för det men bytte snabbt ämne.
" så vad gör vi ikväll då? "
" juste det ja, vi är bjudna till Caitlin och Chris för filmkväll! " sa han och hoppade upp på sängen och hoppa omkring, jag hoppade också upp och gjorde honom sällskap.
" vad håller ni på med? " frågade Nicole som kom in i rummet.
" hoppar på sängen kom det är kul! " Vi drog upp henne på sägen och fortsatte hoppa tills den började knaka lite.
" jag tror vi gör sönder den snart... " Så slängde vi oss av sängen och alla landa med en duns på marken.


Om jag skulle vara ärlig mot mig själv hade jag faktiskt klätt upp mig lite, varför visste jag inte. eller jo om man tänkte efter lite så var det nog för att jag ville vara snygg för Justin och sen var det ju första kvällen tillsammans igen.Den röda tubtröjan var snygg till dem mörkblåa jeansen och svarta skinjackan. Det vibrera i mina jeans och jag drog snabbt upp telefonen. Alla saknar er här i London, Lou håller redan på att kolla biljetter för att hälsa på er. Antagligen kommer vi två på sommaren. xx Liam. :) Jag stoppade ner mobilen igen. Nej, nu ska jag inte tänka på dem den här kvällen ska bli kul!

" NICOLE! " skrek jag och hon kom ut från hennes garderob.
" ja? " Jag sprang med all kraft på henne så att hon ramla på marken.
" JUSTIN ÄR HÄR! " sa jag och log stort.
" så det är positivt? " sa hon lite frågande jag nicka.
" MEN GUD VAD KUL! har du snackat med honom? " Jag låg fortfarande på henne när Louis klev in genom dörren.
" okej jag har hört om syskonkärlek men aldrig trodde jag att det skulle vara så här... " Då skratta jag och slängde mig på honom också.
" Justin är här! middag hos mig och Liam ikväll! " och så hoppade jag ut lyckligare än jag någonsin hade varit på en månad.

"Vad tänker du på?" undrade Justin. Jag kollade upp och såg att han log. Jag ryckte på axlarna.
"Är väl bara glad antar jag" sa jag och log, han log nu ännu större.
"Pizzorna är beställda" sa Liam och hoppade ner i soffan brevid jag och Justin.
"Härligt" sa jag snabbt.

Efter 20 minuter kom 5 pizzor till hotellrummet och alla 5 var här. Vi tog dom pizzorna som vi ville ha och började äta.
"Så.. Vad ska du göra här i London?" sa Liam och svalde maten.
"Jag ska ha en konsert här imorgon, sen ska jag väl bara ta det lungt" Sa han och alla nickade.
Ingen sa någonting när vi åt förutom det, det var inte en pinsam tystnad vilken är riktigt skönt, jag är glad över att killarna kommer så bra överäns.

Efter att alla ätit upp sina pizzor och stökat undan maten så satte vi oss alla 5 i den lilla soffan, så det blev ganska trångt.Men det gjorde inte så mycket, för jag satt i mellan Liam och Justin.
Just nu var jag den gladaste tjejen i världen för vid min sida har jag Liam, Justin, min syster och Louis vilket kändes hur bra som helst - Jag tror jag inte skulle kunna klara mig utan dom, eller det skulle jag inte.

"Jag har suttit och tänkt på en sak ikväll.. Skulle inte ni killar vilja uppträda med mig imorgon? Tex eran låt What Makes You Beautiful, jag tror jag kan den. Skulle det inte vara lite coolt om jag började sjunga den sen så kom alla ni 5 in?" frågade Justin och Louis och Liam sken genast upp.
"Det skulle vara en ära" Sa Louis och log, Justin med.
"Jag ska bara ringa dom andra" sa Liam och gick iväg.

Liams perspektiv
Jag tog upp mobilen och gick ut från rummet och ner till lobbyn. Jag tryckte upp Harry och det började ringa.
"Liam, jag skulle precis ringa dig" sa Harry innan jag hann säga hej.
"Jasså?" sa jag
"Jag och killarna undrade om ni ville följa med och bowla nu ikväll" han lät glad, jag antog att han ville träffa Abbie.
"Kan kolla med dom andra sen" sa jag.
"vad var det du ville?" undrade han.
"Jo, Justin, Justin Bieber är här med oss just nu och han undrade precis om vi ville uppträda våran låt WMYB med han imorgon?" och lät glad på rösten.
"JAAA, DET VILL VI!" Skrek Naill, jag antog att jag var på högtalare.
"Vad fan gör Justin Bieber med er?" sa Harry och lät förbannad.
"Abbie ringde honom och sa att han skulle komma till det hotellet vi är på, han skulle ändå hit så" sa jag.
Det blev tyst ett tag men jag hörde Zayn, Naill och Harry prata i bakgrunden.
"Visst, vi är på" Sa Harry efter ett tag och jag log.
"Härligt, men ska gå upp och kolla om dom andra vill följa med ikväll, Adios broder" sa jag och la på.

När jag kom upp till hotellrummet igen vändes alla blickar på mig.
"Dom är på imorgon" sa jag och log.
"Awesome" sa Justin och gjorde ett handslag med mig.
"Förresten, killarna undrade om vi ville följa med och bowla ikväll?"

Abbies perspektiv
Följa med och bowla? Nu ikväll? Och Harry kommer vara där? Jag tvekade ett tag.. Men tänkte efter, varför inte? Jag behöver inte prata med honom, utan bara ha kul med dom andra.
"Visst" sa jag och log.
"Är du säker Abbie?" Undrade Nicole
"Jadå, varför inte? Jag har ju er" sa jag och dom andra började le.

När vi alla kommit till bowlingen, inklusive Harry, Zayn och Naill kändes allting så konstig, men jag försökte undvika Harry så mycket som möljigt.
På bana 1 var det Jag, Liam, Justin och Zayn och på den andra Nail, Nicole, Louis och Harry. Jag kände att Harry kollade på mig då och då, därför blev jag alltid nervös när jag kastade klotet för tänk om det for på deras bana eller något?

Efter att vi spelat första omgången så låg jag självklart sist vilket jag redan skulle förstå innan vi började, men det var ändå lika roligt.
Harry tog upp två bowling klot och hedde dom vid sina bröst så att det såg ut som att han hade jätte stora. Alla började skratta, till och med jag, jag tror han kollade på mig och log när jag gjorde det.

Efter 3 timmars bowling var vi alla super trötta, nästan igen orkade lyfta på kloten. Klockan var ju ändå snart halv 11 och vi var tvungen att gå upp tidigt imorgon bitti för genrep och massa saker inför konserten. Så vi tog av oss bowlingskorna, tog på oss våra jackor, betalade och åkte sedan tillbaka till hotellet.

"Godnatt" sa Justin, gav mig en varm kram och en puss på kinden när vi tog utanför mitt rum.
"Godnatt" sa jag och drog in hans doft. Han log mot mig och jag log mot honom. Jag kollade åt båda höger och väster och såg att ingen var där förutom jag och han. Jag följde han med blicken till hans dörr som låg ganska nära. Han öppnade dörren och var påväg att gå in, så jag öppnade min också.
"Abbie" skrek han och sprang till mig. Jag stängde snabbt dörren igen och vände mig om.
Han sprang in i min famn och kysste mig rakt på läpparna, dom blöta, härliga,underbara läpparna nuddade mina och allting kändes bra igen. Jag log mot honom och han log mot mig.
"Jag älskar dig" viskade han i mitt öra och sprang sedan tillbaka till sitt rum. Jag öppnade dörren och gick in.
"Olalalaaa, vad hände där ute?" undrade Liam som stog i bara kalsonger, jag slet snabbt bort blicken.
"Öm, ingenting" sa jag och glev generad. Jag började ta av mig mina kläder.
"Tell me" sa Liam och kramade om mig bakifrån.
"Om du tar av dig dina kalsonger" sa jag och skrattade.
"Visst" sa han och började göra det.
"LIAM, JAG SKOJADE" skrek jag och vände mig om.
"Det fattade jag väl" sa han och började skratta med mig.

Louis och Nicole låg redan i sängen och sov, dom var så söta tillsammans.
"Du får släcka lampan i taket" sa Liam och puttade ner mig på golvet.
"Ajjj" sa jag och reste mig upp, det var kallt på golvet eftersom jag hade bara underkläder. Jag reste mig upp, även fast jag inte såg Liam så kände jag hans blickar på min kropp. Jag släckte lampan och det blev kolsvart.
"Liam" viskade jag för att hitta tillbaka till sängen.
"LIAM" viskade jag lite högre och jag hörde hur han började skratta så jag följde hans röst men tillslut tog det stopp.
"AJJJJJJ!!" Skrek jag och förstog att jag hade gått in i bordet.
"Håll käften" sa Nicole och Louis mumlade något. Jag skrattade och samma gjorde Liam.
"Jag hatar dig" sa jag när jag äntligen kommit fram till sängen. Jag vände ryggen om honom.
"Love you toooooo" viskade han i mitt öra och la sin hand runt min mage.

Nästa morgon så vaknade vi alla nästan samma tid, runt 11-12. Vi steg upp, gjorde oss klara, gick ner och åt frukost och sen drog vi till arenan där killarna skulle sjunga ikväll.
"Wow vad stort det är" sa jag och kollade runt.
"Visst är det" Sa Justin och log.

Genrepet började och Justin körde ungefär 6 låtar innan killarnas låt börjades spela och Justin började sjunga.
You're insecure
Don't know what for
You're turning heads when you walk through the door
Don't need make up
To cover up
Being the way that you are is enough
Sen kom Harry in och började sjunga
Everyone else in the room can see it
Everyone else but you
och dsen kom även alla andra killarna på refrängen. Jag kunde inte sluta le för jag kom ihåg(för inte så länge sedan) när jag lyssnade första gången på denna låt och jag blev så glad. Nu blev jag ännu gladare, det går inte förklara hur glad jag var.

Efter Justin och killarna kört klart genrepet kom dom fram till jag och Nicole som satt längst fram.
"Vad tyckte ni?" Undrade Naill
"Super bra" sa jag och Nicole gjorde tummen upp.

Det var nu 1 timme kvar tills allting skulle börja, arenen var proppfull och människor satt och skrek.
Killarna och Nicole satt kvar i ett rum och värmde upp medans jag och Justin kollade på alla människor.
"Så.. igår?" sa jag och kollade ner i marken. Justin lyfte upp mitt huvud.
"Jag menade det jag sa, jag kommer alltid älska dig Abbie" sa han och jag log.
"Jag gillar dig Justin, men jag vill lära känna dig bättre. Och allting känns så konstigt nu med Harry.."
Jag förstår" sa han och drog in mig i en varm kram.

"Showtime" Sa Zayn och klappade Justin på ryggen. Justin gick ut på scenen och över 1000 tjejer började skrika på samma gång, jag höll för öronen.
"Man blir van" skrek Liam så att jag skulle höra, jag nickade bara.

Nu var det bara några sekunder kvar tills killarna skulle ut. Justin började sjunga början av deras låt.
"Lycka till" sa jag till Harry och han log, alla andra killarna med eftersom dom vet hur allting är mellan oss nu.
Nu var Harry ute på scenen och alla tjejer skrek ännu mer, jag kan inte fatta att dom orkar med detta varje dag?
Alla killarna var ute på scenen och sjöng. Jag och Nicole kollade backstage och man såg att dom verkligen njöt av det. Refrängen var snart slut men innan så sprang Liam bak till oss och drog ut mig på scenen.
"Liam, sluta" skrek jag åt honom. Han gav mig hans mic och sa "sjung" jag skakade på huvet och han log. Jag fattade att detta var slutet för mig. Refrängen hade slutat och alla kollade på mig.
So c-come on
You got it wrong
To prove I'm right I put it in a song
sjöng jag och gick ut på scenen till alla andra.
I don't know why
You're being shy
And turn away when I look into your eyes
Fortsatte jag och sen började Harry sjunga
Everyone else in the room can see it
Han kom närmare mig och höll sedan sin arm runt mig medans han kollade på mig, faktiskt så kändes det helt okej.
Everyone else but you. Fortsatte alla sjunga till och med Nicole kom ut på scenen och sjöng med oss.
När låten var slut så skrek Harry
"ABBIE & NICOLE" och alla började skrika. Jag, Nicole och killarna sprang bak och lät Justin fortsätta.
"Wow, jag visste att du var bra. Men inte så bra" sa Zayn och alla höll med. Jag kände hur mina kinder blev röda och alla drog in mig i en gruppkram.

---

Varsågod, NJUUUT!! :D
Förlåt för så dålig uppdatering, men nu har skolan börjat om och jag vill gärna ha bra betyg innan jag slutar :D

Tack för att ni ens läser och tack för att ni gillar novellen!

"Kom till Lobbyn" från Justin. Jag log som en.. jag vet inte vad.
Jag tog mobilen i handen och sprang ut igenom dörren och genom den långa korridoren. Jag sprang ner för alla trappor som tog en evighet. Tillslut var jag nere i lobbyn och såg honom justin.
"Justin!" skrek jag och sprang fram till honom med världens leende. Han log tillbaka och jag slängde mig i hans varma armar.

---

Abbies perspektiv

han lyfte mig upp från marken och jag tog ett ordentligt tag om hans nacke och drog in doften som jag hade saknat så himla mycket utan att inse det. Mina fötter landa på marken igen och nu stod vi där och log mot varandra. En liten ensam tår föll sakta nerför min kind jag drog sanbbt bort den och kramade om honom igen.
" mår du bra? " frågade han.
" nej inte alls egentligen men nu när du är här så är det bättre " han log mot mig. Hans hår hade förändrats men hans gråa mössa döljde det väldigt bra.
" Kenny kan du ta väskorna till vårat rum? Jag ska på promenad med Abbie. " Kenny nicka och så började vi gå mot utgången.
" Men jag har ingen jacka? " Vi stanna upp. Justin tog av sig sin jacka och la den över mina axlar.
" Men nej, nu har ju du ingen jacka? "
" Tur att det inte regnar då " Så tog han min hand och drog ut mig på de okända gatorna.

Mitt hjärta gick lika snabbt som om jag hade sprungit, nu var han här igen hos mig. Vi satte oss ner på en bänk vid en liten damm. Jag visste inte om jag våga eller hur han skulle reagera men jag kände mig tusen gånger bättre desstå närmare jag var honom. Jag lutade mitt huvud mot hans axel. 366 dagar sen den  här bloggen skapades. WOW kommer ihåg att jag läste deras förra noveller oh älskade dem och nu skriver jag här. aja, här är ett efterlängtat kapitel som egentligen är ganska tråkigt hehehe. men hoppas ni ggillar den!

Är det här någon slags samling för att kolla när jag sover? " Sa Zayn och klev upp i mjukisbyxor och utan tröja. " ha-ha jätteroligt Abbie " Så gick han förbi mig medans alla andra började skratta. Den här dagen kunde ändå bli bra om jag lät det som hände igårkväll försvinna men jag kan inte sluta tänka på dem där bruna ögonen som fick mig att smälta...

Jag la händerna på min mage.
"Jag tror jag aldrig ätit såhär mycket frukost i hela mitt liv" sa jag och alla andra skrattade.
"Du skulle ha sett när Nail åt dubblet så mycket som du" sa Zayn och alla skrattade igen.

Efter vi plockat bort frukosten, eller det blev jag och Nicole som gjorde det, så kom Harry fram till mig.
"Ska vi gå ut på en promenad"? Och jag nickade åt han fråga.

Idag var en av dom dagarna det inte regnade i London, hoppades jag på. Det såg riktigt klart ut, vilket var tur.
Jag och Harry gick hand i hand på gatorna och jag kollade mig omkring lite då och då. Detta ställe var så underbart fint. Röda bussar med öppna däck körde det förbi hela tiden, jag har alltid velat åka en sån. Hoppas Harry tar med mig på en sån.

Vi satte oss ner på en bänk och bara satt där. Jag kollade fortfarande runt lite överallt men Harry var inne i sin mobil som han kollade på varannan minut.
"Kom här" sa han och tog upp mina ben på hans, jag log åt honom.
Han kollade mig i ögonen och började röra sig sakta framåt mot mig. Jag tog min hand på hans kind och kysste honom i en perfekt kyss.

Harry kollade fortfarande på sin mobil varannan minut men ingenting hände på den.
"Vad är det" frågade jag honom.
"Va, ingenting?" han kollade konstig på mig.
"Det var ingenting" sa jag snabbt.

Efter att ha suttit på bänken 10 minuter till och bara pratat plingade det till i hans mobil och han lös genast upp.
Han kollade på smset han fått och log.
"Jag måste springa några ärender, hittar du tilbaka?" frågade han mig och kollade inte ens upp från sin mobil.
"Ja" sa jag lite snabbt och kollade upp på honom. Fortfarande inne i mobilen. Sanningen var att jag inte hittade tillbaka..

Jag gick runt lite och kom in till stan, och jag såg dom röda bussarna och log,dom var så vackra.
Det hade blivit lite mörkare och målnen hade börjat komma fram, jag hoppades  att det inte skulle börja regna. Då skulle jag verkligen inte hitta tillbaka.

Efter 10 minuter gick jag fortfarande efter gatan och kollade på min mobil om jag hade fått något sms, men det hade jag inte. Jag stannade upp och såg någon jag kände igen. Harry?
Jag gick lite närmre och såg att det var han med en annan blond tjej och dom höll handen? Jag fortsatte att kolla på dom och hoppades på att han inte skulle se mig. Jag skulle precis vända mig mig om när jag såg att.. Kysste precis Harry henne? Jag visste inte vad jag skulle göra. Springa fram och börja slå honom? Nej, jag är inte den tjejen. Utan jag började springa.

Jag sprang och sprang, långt bort och jag vet inte vart jag är. Tårarna hade aldrig runnit såhär mycket sedan våra föräldrar lämnade oss.

Miljoner av tankar flög omkring i mitt huvud och jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag satte mig ner på en bro med huvudet i benen, tårarna fortsatte rinna och rinna ner för mina kider. Det plingade till i min mobil och jag tog upp den.
"Okej synd.. andleningen var att jag ska till London imorgon och jag ville träffa dig innan" det var från Justin.
Ännu mer tankar flög omkring, Justin, Justin var den personen jag ville ha vid min sida just nu.
Jag knappade in ett nytt sms till honom.
"Justin, jag behöver dig just nu, jag är i London. Sov på hotellet Sheraton Park Tower jag kommer dit" och försökte le, men det gick inte.

"Abbie, vad gör du här?" Hörde jag en bekant röst säga. Jag kollade upp, Liam.
"Inget, jag bara sitter här, själv då?" sa jag ganska drygt.
"Jag ser på dig att du har gråtit, vad har hänt?" frågade han oroligt och satte sig brevid mig. "Och vart är Harry?" frågade han direkt efter.
"Harry är otrogen" fick jag ut med en klump i halsen. Han kollade konstigt på mig.
"Han sa att han skulle gå och göra något ärende och lämnade mig, jag visste inte vart jag skulle så jag gick in till stan igen och sen såg jag honom kyssa någon blond tjej.." tårarna forsade nu ner för mina kinder igen och han torkade bort dom.
"Jag har tvärr ingen aning om vem det är" sa han förvirrat och la mitt huvud på hans bröst. Jag fortsatte att gråta men det kändes tryggt att ha honom vid min sida.

Efter att jag och Liam suttit där i en halv timme och han berättat varför han gick förbi så reste vi oss upp och började gå iväg från bron.

När vi kom in i stan så såg jag.. det skulle börja regna och det gjorde det. 5 minuter efter började det ös regna så jag och liam sprang hand i hand in till stan och till bussen som skulle ta oss tillbaka till Harrys stuga.

När jag och Liam kom tillbaka till stugan genom blöta så var redan Harry där. Vi bestämmde oss för att inte säga något till någon, inte än iallafall.
"Vart har du varit?" frågade han oroligt och tog tag i mina händer.
"Ute med Liam" sa jag log och släppde hans händer. Jag slängde av mig mina blöta kläder samma gjorde Liam och vi bytte till torra kläder.
"Tack för allting, tack, tack, tack" sa jag och kramade om honom hårt.
"Jag finns alltid för dig Abbie" sa han och kramade mig tillbaka lika hårt och kysste mig i håret. Jag kände mig inte lika ledsen vid Liams sida, han gjorde mig riktigt glad samma med alla andra killarna. Fast inte Harry längre.

Liams perspektiv
Jag var glad över att ha Abbie vid min sida, hon gjorde mig alltid glad och jag såg på henne att jag gjorde henne glad och det gjorde mig ännu gladare. Efter att Abbie sa det Harry gjorde visste jag inte vad jag skulle säga. Jag trodde Harry älskade Abbie, han går runt och säger det hela tiden och jag ser det på honom. Men just nu vet jag inte vad jag tycker om honom, jag är arg och besviken.

Hela kvällen pratade jag och Abbie med varandra om allting vilket kändes skönt. Men Harry gillade nog inte det, han kollade konstigt på oss hela tiden och till slut kom han fram till oss.
"Abbie, vad är det med dig?" sa han förvirrad.
"Med mig?" undrade hon.
"Ja, du sitter ju bara och snackar med Liam hela tiden, kollar inte ens på mig, vad är det?" undrade han.
Abbie blev tyst ett tag och man såg att hon var påväg att gråta.
"Du, det är DU som är felet Harry" skrek hon nästan och tårarna forsade ner för kinderna. Jag flyttade mig närmare och kramade om henne, hon kramade mig tillbaka och Harry såg bara ännu mer förrvirrad ut.
"Sluta se så förvirrad ut Harry. Jag såg dig, jag såg dig och den där jävla blondinen hålla händer och kyssas på stan, jag såg det Harry" Stammade hon fram genom allt gråt. Harry kollade bara ner på fötterna och sa ingenting.
"Så det är inte jag som är felet Harry, det är du!" Skrek hon. Alla killarna och Nicole såg lika förvirrade ut som Harry gjorde innan.

Efter Abbie suttit och gråtit i 10 minuter i min famn så började hon prata igen.
"Jag kan inte vara här, jag kan inte vara kvar vid din närhet" sa hon och reste sig upp och började packa sina saker.
"Abbie.." sa Harry ledsamt.
"Nej Harry, prata inte med mig!" skrek grät hon.
"Jag följer med dig Abbie" sa Nicole och började packa sina saker med.
"Jag med" sa Lois. "Jag med" sa jag och vi alla fyra började packa våra saker.
Jag såg på Harry att han inte mådde bra, att han skulle börja gråta vilken sekund som helst. Men detta var hans eget fel, bara hans.
"Jag stannar kvar här med Harry" sa Nail och jag nickade.

Efter alla packat , stog i hallen och skulle precis gå ut igenom dörren kom Harry.
"Abbie, det är dig jag älskar" sa han och grät.
"Jag hatar dig" sa Abbie och gick ut igenom dörren.

Nicoles perspektiv
Ingen av oss visste vad som hade hänt, bara att Harry var otrogen. Jag tror alla var lika förvirrade som jag, ingen trodde något sånt om Harry, ingen..

Efter att vi alla 4 checkat in på Hotellet Sheraton Park Tower så la vi oss ner i våra sängar. Jag och Louis delade säng och Liam och Abbie. Jag var glad över att Abbie hade Liam vid detta laget, jag hade Louis och jag var den gladaste personen i hela världen. Jag hoppades på att Abbie skulle bli lika glad som jag en dag.


Abbies perspektiv
Jag och Liam låg tätt intill varandra, jag kunde höra hans hjärta slå och det var en härlig känsla. Jag visste det, jag visste det bara att jag och Liam skulle bli världens bästa vänner.
"Godnatt" viskade han i mitt öra.
"Godnatt" sa jag och blundade.

Nästa morgon vaknade jag av att ingen var kvar. Det låg en lapp på Nicole och Louis säng att dom hade gått och ätit frukost. Jag antog att Liam också hade det så jag gick in på toan, men där stog Liam i bara handduk och kollade chockat på mig men log sedan.
"Sexig mage" sa jag och flinade.
"Jag vet, vill du känna?" sa han helt allvarligt. Jag skrattade och samma gjorde han.

Efter frukosten så gick vi alla 4 upp till vårat rum igen och kollade tv, det fanns inte så mycket att kolla. Men efter 5 minuter plingade det till i min mobil.
"Kom till Lobbyn" från Justin. Jag log som en.. jag vet inte vad.
Jag tog mobilen i handen och sprang ut igenom dörren och genom den långa korridoren. Jag sprang ner för alla trappor som tog en evighet. Tillslut var jag nere i lobbyn och såg honom justin.
"Justin!" skrek jag och sprang fram till honom med världens leende. Han log tillbaka och jag slängde mig i hans varma armar.

---

VAaaaad tycker niii :DDD??

Jag höll precis på att somna när det vibraerade i Harrys mobil, men han vaknade inte. Jag tog upp den och kollade på smset.
"Hej Harry! Det var ett tag sedan vi träffades och jag hörde att du var i London. Kan vi ses imorgon?"
En gammal vän tänkte jag och la tillbaka mobilen. Men direkt efter så vibraerade det i min.
"Hej, jag undrade om du ville ses idag? /Justin"
Shit, vad skulle jag nu svara?..

---

Abbies perspektiv

Jag höll på att flippa ut, vad skulle jag skriva? aa, hej på dig! Nej tyvärr jag är i Harrys stuga och jag berätta inget för dig eftersom du hatar honom och skulle bli sååååå svartsjuk btw, jag ligger i hans säng nu och sover... Det skulle vara sanningen men så dum är jag inte. Jag reste mig sakta upp ur sängen och på tå tassade jag ut ur mitt rum och försökte hitta i den nya stugan till Louis och Nicoles rum. Jag kunde inte sluta se dem där bruna ögonen som såg så förtvivlade ut och hur hans läppar sa varför sa du inget? jag är den rätta... Jag hade precis kommit fram till dörren och jag öppna den försiktigt. tyvärr gnisslade den och jag såg hur Lou vände på sig och höll på att vakna. Jag gick fram till Nicoles sida av sängen och satte mig.
" Nicole... nicole. Nicole... " efter ett tag vakna hon.
" vad gör du här, ska inte du sova? " sa hon med sin hesa sov röst.
" jo, men det är Justin... han smsa mig.

Vi gick upp och började koka te i köket. Vi var tysta av rädslan att väcka någon men te kokarn hjälpte knappast till. Det var fortfarande helt släckt i stugan och om någon skulle sucka i de andra rummen skulle vi höra det. Inombords hade jag panik, vad skulle jag svara? det hade gått en kvart nu eller kanske 20 minuter? Jag tog bort tet och hällde upp det i två muggar när vi tillslut satte oss vid bordet kunde vi börja prata.
" så... vad skrev han? " Nicole visste inte att jag hoppade över att berätta hela historian om att vi två faktiskt skulle flyga till London och sova i en stuga själva med fem killar vi träffat några gånger...
" Nicole, jag berättade aldrig om den här resan till Justin... Och jag vet att det är hemskt dåligt men Jag vill inte såra honom, sanningen är att jag älskar honom men han är itne rätt och ja älskar Harry också och han är rätt. Och nu smsa han mig och fråga om jag ville träffas, jag kan inte skriva att det är natt för där är det inte det.. Hjälp mig Nicole... "
" Jag kanske kan hjälpa dig? " Liam hade kommit in i rummet i gråa mjukisbyxor och en mörkgrön t-shirt. Han gnuggade sig i ögonen och satte sig på stolen bredvid.
" förlåt det var inte meningen att väcka di... "
" det är lugnt, jag hade inte riktigt somnat och så hörde jag att du inte mådde så bra, men har du någon idé Nicole? " Hon skaka på huvudet.
" Jag tycker du ska säga att du är med mig och killarna på en utflykt och ska vara borta i några dagar men att ni kan ringas? " Jag slängde mig i Liams famn och viska ett tack i hans öra. Han var smart, han fattade att det inte bara handla om att jag inte ville göra honom svartsjuk utan att det handlade om att känslorna som jag hade eller har för Justin inte har försvunnit...

Jag lät muggen stå kvar för nu kände jag hur ögonlocken inte orkade hålla sig uppe längre. Alla gick mot deras rum men precis vid våra dörrar stanna alla upp.
" Vi säger inget, okej isånnafall kommer Harry och Louis bli oroliga? " Viskade Nicole. Både jag och Liam nicka sen klev vi in. Jag sjönk ner i sängen och Harry låg exakt som han gjorde när jag gick. Jag strök hans lockiga hå och intala mig själv, det är du som är rätt och så skrev jag svaret. Är på utflykt med killarna och kommer hem om några dagar. men vi kan ringas då och då? Kan inte smsa nu vi hörs! xx och så stängde jag av mobilen och föll till sömns.

" Abbie... Abbie.... ABBIE! " det var Louis, Niall och Liam som självklart försökte väcka mig.
" Killar ge upp när hon väl sover så sover hon... " Jag hörde att det var Nicole då log jag.
" ha- ha! hon log hon är vaken så lätt kommer du inte undan. " Då började Liam kikla mig.
" okej! okej! OKEJ! " jag är uppe! " Då gick vi upp tillsammans och jag mötte harry i köket som log och gjorde äggröra.
" godmorgon min sköna! " Sa han och kysste mig på pannan. Jag kramade om honom men eftersom han var mycket längre lutade jag mig mot hans axel. Jag tog loss greppet.